Inside the bokbransch – Bokförlaget Atlas. Litteratur och Politik. Inget trams.
Vi som jobbar på Atlas är, från vänster, Richard Herold, Stefan Ingvarsson, Ann-Louise Gustavsson och Stefan Sunnerdahl.
Arkiv 2010
mars (2 st)
februari (7 st)
januari (7 st)
Arkiv 2009
december (7 st)
november (7 st)
oktober (10 st)
september (11 st)
augusti (17 st)
juli (3 st)
juni (6 st)
maj (12 st)
april (11 st)
mars (10 st)
februari (12 st)
januari (15 st)
Arkiv 2008
december (14 st)
november (12 st)
oktober (15 st)
september (14 st)
augusti (22 st)
juli (4 st)
juni (6 st)
maj (4 st)
Caroline Ringskog Ferrada-Noli nominerad till Sveriges främsta debutantpris!
Publicerad 2010-01-12 09:56 1 kommentar

I vår minskar antalet skönlitterära debutanter drastiskt i landet, men förra året kom det en rejäl trave intressanta titlar från nya författare. Därför är det extra kul att juryn bakom Borårs Tidnings debutantpris såg att Caroline Ringskog Ferrada-Noli stod sig i konkurrensen.Och stod sig jäkligt bra.
Så här lyder motiveringen för Naturen: "För en roman som med äckelpregnans gestaltar spelet mellan dovt depressiv sorg och språkets sinnliga uppror mot köttets förräderi."
Grattis!
Permalänk:
Författarsidor
Atlas litterära tillägg


Skrivet av Atlas 2010-01-12 10:13
Övriga nominerade
Den falske vännen, Henrik B.Nilsson:
En kollega till mig på radion kallade den ”int-lit”. Den är otroligt skickligt skriven, en bladvändare med hjärna. Den utspelar sig i Wien och ansluter till europeisk tradition och klassiks form. Den handlar om en äldre herre men har parallellhandling insprängd om ett påveval som visar sig ha avgörande betydelse.
Näckrosbarnen, Susanne Axmacher:
Har ett sidvändarsug precis som Den Falske vännen. Den handlar om syskonhat och -kärlek. Det förekommer nog hos alla syskon men här är det snäppet värre, så att man vill mörda varandra. Man ska tycka om varandra i en familj men det är inte så lätt. Enormt starka känslor och en bred episk berättelse.
Människor helt utan betydelse, Johan Kling:
Väldigt elegant och sparsmakad. En genomtänkt bok. Jag levde själv under 90-talet i Stockholm och känner igen den träffsäkra dialogen, som kan ta upp saker som om man kan ha en köksinredning från Ikea eller inte. Boken är förrädiskt lätt att ta sig igenom men lämnar tydligt spår av sorg och ensamhet.
I en familj finns inga fiender, Viktoria Myrén:
Berättar om en kvinna som lämnar sin familj. Det kom ju flera böcker under 00-talet om mammor som inte pallar trycket. Men om Bitterfittan var yvig och dramatisk är den här effektiv i sin lågmäldhet. Och så tar den upp det som litteratur ofta gör: hur ska vi leva våra liv?