Mattias Hagberg är frilansjournalist och författare och skriver bland annat på Göteborgs-Postens kultursida och i tidskriften Ord & Bild. Han är medlem av frilansgruppen Textverk och han debuterade 2006 med boken Släpp fångarna loss. Två år senare kom reportageboken Skräp. Mattias Hagberg är aktuell med boken Herredjuret.
Farväl till Fölster
Publicerad 2008-09-25 13:50 1 kommentar
Nu för tiden förnekar inte ens Stefan Fölster, chefsekonom på Svenskt Näringsliv, att klimatet håller på att förändras. Däremot tycker han att debatten är för negativ, för ensidig och för korkad. Sina tankar om klimatet i synnerhet och miljöfrågor i allmänhet delar han med sig av i den nya boken Farväl till världsundergången (Bonniers).
Stefan Fölster är glättigt positiv. När inte klimatförändringarna leder till positiva saker som att vi slipper halka på vintern menar han att vi människor är mästare på att klara oss genom svåra kriser. I Bangladesh kommer folk säkerligen snart ha råd att bygga skyddsvallar mot stigande vattennivåer och så vidare.
Grundtanken hos Stefan Fölster är enkel; eftersom vi människor hela tiden lyckas producera flera och fler varor till lägre kostnad blir vi också rikare och rikare. Och den rikedomen kan vi nu investera i smarta lösningar på klimat- och andra miljöproblem. Alltså: ju mer vi producerar och konsumerar ju större möjlighet har vi att angripa symtomen av miljöproblemen. Att vi istället borde försöka ta oss an själva orsaken till klimatförändringarna och andra miljöproblem verkar inte föresväva Stefan Fölster. Inte hellar att själva prodkuktionen och konsumtionen skulle kunna vara en orsak till dagens problem. Nej, då skulle han ju behöva diskutera sådana krångliga saker som tillväxt och ekonomisk makt, och det vill han så klart inte.





Skrivet av Svenne 2009-02-26 21:18
Sista rycket
Vi lever nu tiden sista tiden av ekonomisk tillväxt, den kanske redan är förbi. För varje procent som vår tillväxt ökar, så halveras våra råvarors varaktighet. Alla ropar hej och är glada när tillväxten går över de två, tre procent som är nödvändiga för att undvika stagnation, går den över fyra, så är samtiliga i samhällets topp helt euforiska, i tron att de nått den högsta lyckan, när bankkontot är fullt av pengar. Vad ska de göra när deras pengar blir brukningslösa. Det går inte att med pengar köpa tillbaka havens fiskar, eller ren luft, eller den mark som vår energiförbrukning försurar. När vi omvandlat vår natur till pengar så blir våra pengar lika värdelösa som den natur vi hämtat rikedomarna från. Att detta ska vara så svårt att förstå. Desto snabbare vi lämnar detta konsumtionssamhället bakom oss, desto bättre.