Tankar om journalistik

Publicerad 2008-09-29 12:56

Var slutar journalistiken och var börjar politiken?

På pappret är den frågan lätt att besvara. Journalistikens roll är att informera, granska och lyfta fram problem. Hur problemen skall lösas är en annan sak. Där tar politiken vid.

I praktiken är det betydligt svårare att hitta gränsen. Vi har under det senaste decenniet fått en journalistik som flyter allt längre in i politiken. Tidningar, radio och teve fullkomligt översköljs av analyser, kommentarer och krönikor. Ofta signerade av samma journalister som sköter den dagliga bevakningen. Att rapportera, det vill säga visa på problem och motsättningar i samhället, verkar inte längre vara nokk. Skall man vara journalist skall man också tala om hur motsättningar skall överbryggas och problem lösas.

På bokmässan, som slutade i går, samtalade jag och Jennie Dielemans under ledning av Stefan Ingvarsson om reportageskrivande. Jennie Dielemans, aktuell med reportageboken Välkommen till paradiset, upplevde att det fanns stora förväntningar på att hon som undersökande journalist skulle kunna tala om hur turistindustrins baksidor skall hanteras. Precis på samma sätt upplever jag att många nu förväntar sig att jag skall ha svaret på hur sopberget skall försvinna och konsumtionen bli miljövänlig.

Att det faktiskt finns en poäng med det gamla klassiska reportaget som väcker fler frågor än det besvarar verkar numer gå många förbi. Det är synd. Jag är övertygad om att vi skulle få en bättre och intressantare journalistik om läsaren fick mer utrymme att tänka själv. För det är ju trots allt i reflektion och diskussion som samhället föds, inte i käcka fempunktsprogram.