Mattias Hagberg är frilansjournalist och författare och skriver bland annat på Göteborgs-Postens kultursida och i tidskriften Ord & Bild. Han är medlem av frilansgruppen Textverk och han debuterade 2006 med boken Släpp fångarna loss. Två år senare kom reportageboken Skräp. Mattias Hagberg är aktuell med boken Herredjuret.
Vem är modern?
Publicerad 2008-09-02 09:55
I går recenserade Petter Larsson Skräp i Aftonbladet. Det var en bra recension, men den slutade tyvärr i en numer klassisk syn på miljöproblemen:
"Det känns trist pissreformistiskt att skriva, men antagligen behöver omställningen inte bli så dramatisk. Vi måste tillverka färre och smartare varor – och definitivt transportera dem kortare sträckor. Och antagligen ska vi byta höjd materiell levnadsstandard mot sänkt arbetstid. Det är i och för sig revolutionerande nog. Men det måste inte betyda nolltillväxt och ekobyar. Jag känner inte till om det gjorts några beräkningar för just sopbergen. Men enligt FN:s klimatpanel kan jordens temperaturhöjning stoppas till priset av några promilles lägre global tillväxt per år. Förutsatt att vi börjar nu. I morgon blir det dyrare och svårare. "
Tyvärr tror jag att Petter Larsson har fel. Problemen är redan svåra. Omställningen kommer nog att kräva en hel del mer av oss än sänkt arbetstid och något minskad produktion och transport. Men allt detta kan bli något oerhört positivt. En ny modern agenda. En ny möjlighet för politik och kollektiva beslut. Så här svarade jag Petter Larsson i dagens Aftonbladet:
"De senaste årens miljödebatt har präglats av en tilltalande tankefigur. Med några smarta justeringar av vårt samhälle - kortare transporter, effektivare produktion, minskad energianvändning - kan miljökrisen lösas.
Koncentrera man sig, som Petter Larsson gör, på västerlandet och på klimatet och glömmer att miljöfrågan handlar om så mycket mer, då är det lätt att göra den tolkningen.
Men då har man också glömt en del väsentligheter.
Ett exempel: Vår produktion kräver i dag tiotusentals kemikalier som vi överhuvudtaget inte vet vad de gör med vår natur eller vår hälsa.
Vill vi dessutom fördela jordens resurser hyfsat jämt måste vi i väst minska vårt resursslöseri. Och det kräver mer än teknik och minskad arbetstid.
Visst har Petter Larsson rätt i att vi kan komma långt med några promilles minskad tillväxt på global nivå. Men vill man samtidigt att jordens fattiga skall lämna slummen krävs radikala förändringar för oss i väst, förändringar som för oss mot ett samhälle präglat av småskaliga och energisnåla närsamhällen. Detta är den enda verkligt moderna agendan. Allt annat är ett konservativ gullande med en gammaldags världsordning i tilltagande kris."




