Hårdare tag i USA - ett stort misslyckande

Publicerad 2009-05-04 09:32

Krönika i Akademikern Nr 4 2009:  

Avhuggna huvuden. Kroppar sargade av tortyr. Massavrättningar.

Det allt våldsammare knarkkriget i Mexiko ställer mycket av den traditionella kriminal- och säkerhetspolitiken på ända. För varje nytt dödsoffer som hittas vid vägkanten i någon av gränsstäderna till Kalifornien och New Mexico höjs nu nya röster för att USA:s krig mot narkotikan måste reformeras.

Det amerikanska och det mexikanska samhället är som kommunicerande kärl. Under de senaste två decennierna har de båda länderna tvinnats allt tätare samman kring narkotikan och dess distributörer och konsumenter. Den massiva efterfrågan på narkotika i USA:s storstäder är en av de starkaste drivkrafterna bakom det våld som nu håller på att spränga sönder den mexikanska staten.

Kriget mot narkotikan har framför allt drivits efter två linjer: USA har på alla upptänkliga sätt stöttat centralmakten i länder som Colombia och Mexiko i deras kamp mot lokala drogbaroner samtidigt som man jagat brukarna på hemmaplan med allt repressivare medel.

Resultatet är allt annat än lyckat.

Sedan början på nittiotalet är massinlåsning av framför allt småtjuvar och missbrukare det tydligaste exemplet på den amerikanska politiken.

I Kalifornien och andra gränsstater har man gått längst i sin iver att låsa in alla personer som kan tänkas ha varit i kontakt med olagliga droger. Det är också i Kalifornien det är lättats att studera följderna av den amerikanska narkotikapolitiken. Fängelserna är fyllda till bristningsgränsen. På många anstalter är överbeläggningen – som en följd av lagar av typen ”three strikes and you’er out” – så extrem att hundratals fångar trängs i gymnastiksalar och matsalar. Delstatsfängelserna i Kalifornien har ofta dubbelt så många fångar som de är byggda för.

Denna kriminalpolitik har skapat en situation som vänt upp och ner på all logik. Mycket av den grova organiserade narkotikabrottsligheten styrs numer inifrån fängelserna i Kalifornien. Den ökända mexikanska maffian, ett kriminellt gäng som kontrollerar mycket av den organiserade brottsligheten i Kalifornien, förefaller operera obehindrat från delstatsfängelser med extremt hög säkerhet. Det paradoxala är att ju fler man låser in desto starkare växer sig grupper och organisationer som lever på narkotikasmuggling. Orsaken är förmodligen enkel: hårda straff och inhuman fångvård föder och göder brottslighet snarare än minskar den.

På gatorna i Los Angeles och andra storstäder är det tydligt. Trots att över två miljoner amerikaner stadigt sitter inspärrade minskar inte våldet och missbruket nämnvärt.

Under hårt tryck börjar denna politik nu att ifrågasättas från såväl latinamerikanskt som amerikanskt håll. Tabubelagda frågor, som dem om legalisering av droger, lindrigare straff, fångamnesti och tuffare vapenlagar diskuteras nu på fullaste allvar.

Det är tragiskt att den kriminal- och säkerhetspolitiska debatten i USA har varit så låst att den repressiva politiken var tvungen att köras i botten innan frågorna kunde diskuteras på ett konstruktivt sätt.

Än mer tragiskt är att se den svenska och europeiska kriminalpolitiken rasa ner i samma mörka hål. Under de två senaste decennierna har Sverige och många andra länder i Europa slagit in på den amerikanska vägen med hårda straff och nolltolerans.

Förhoppningsvis kommer våra politiker att inse sitt misstag tidigare än sina amerikanska kollegor.