Välstånd istället för tillväxt

Publicerad 2009-12-14 13:27

Artikel på Göteborgs-Postens kultursida: 

Det vänder. Den ekonomiska krisen har passerat zenit och nu hörs allt fler röster som talar om ”ljuset i slutet av tunneln”, om ”ovädret som håller på att dra bort” och om ”den ekonomiska vargavintern” som nu går mot sitt slut.

Mikael Sandström på branschorganisationen Svensk handel konstaterade nyligen att konsumenterna nu vågar öppna plånboken och att ”skräcken för domedagen passerat för den här gången”.

Och finansminister Anders Borg slog den nionde november fast att världen landat på fötterna efter krisen.

­– Vi har undvikit en depression och vi har inte fått en bankkris, men den ekonomiska politiken måste även fortsättningsvis vara starkt expansiv så att vi kan förhindra att arbetslösheten biter sig fast.

Sedan den ekonomiska krisen slog till för ett drygt år sedan har de flesta regeringar världen över satsat ofantliga summor på att stimulera ekonomin. I sann keynesiansk anda har det handlat om att få igång efterfrågan, det vill säga konsumtionen, så att produktionen tar fart. Allt för att arbetslösheten inte skall skena iväg.

Den ekonomiska krisen har visat vår ekonomis svagheter i blixtbelysning; utan tillväxt, det vill säga utan ständigt ökad produktivitet och konsumtion, får vi stora problem.

Alltså är det bara att tacka Anders Borg och andra finansministrar för rådigt ingripande. Med hjälp av en offensiv ekonomisk politik har de räddat oss från ekonomisk härdsmälta. Istället för soppkök och överfyllda socialkontor kan vi redan nu se hur maskineriet håller på att komma igång och hur konsumtionen tar fart. Bedömare spår att julhandeln återigen slår rekord.

Det finns bara ett problem, ett oerhört stort problem. När allt, om några år, snurrar med full fart igen kommer vi oundvikligen att förr eller senare att stå inför den moderna ekonomins absoluta gräns; ekologin. Det handlar om bekanta problem: resursbrist, klimatförändringar, utrotning av djurarter – you name it.

Vi förefaller stå inför ett olösligt dilemma som kan uttryckas mycket enkelt:

Å ena sidan är den ekonomiska tillväxten, så som vi känner den, ohållbar. Den leder oundvikligen till massiv miljöförstöring som undergräver grunden för hela vår ekonomi.

Å andra sidan är nolltillväxt oundvikligen förenat med ekonomisk kris och arbetslöshet, precis så som vi mött dem under det senaste året.

Inför detta dilemma väljer de flesta politiker, debattörer och andra opinionsbildare att blunda, alternativt att anamma en populär modern myt: föreställningen om decoupling, det vill säga uppfattningen att ekonomin efterhand avmaterialiseras och därmed blir allt mindre miljöbelastande. I teorin är det en vacker tanke. I praktiken har det sällan eller aldrig inträffat.

Så vad göra?

Tittar man sig runt bland svenska makthavare och opinionsbildare upptäcker man inte särskilt många som är sugna på att diskutera saken. Särskilt inte i den politiska toppen. Inom Alliansen är dilemmat en ickefråga, ett problem som man desperat försöker att tiga ihjäl samtidigt som man gladeligen satsar på Tillväxtverk och Globaliseringsråd för att öka farten i ekonomin.

Nej, hos den svenska offentligheten finns inte mycket att hämta. Där har man effektivt sopat de riktigt stora framtidsfrågorna under mattan. Få vågar debattera hur vi skall leva i en värld med växande befolkning, knappa resurser och accelererande miljöproblem.

Den som trots allt känner för att ta tag i saken kan med fördel vända sig väster ut, mot Storbritannien.

För snart tio år sedan tillsatte den brittiska regeringen en särskild hållbarhetskommission med uppgift att undersöka de stora framtidsfrågorna. Sedan dess har kommissionen publicerat en rad intressanta och kontroversiella rapporter om framtidens ekonomi.

Tidigt gav sig kommissionen i kast med den ekonomiska tillväxtens dilemma, och i våras publicerade den en rapport där man sammanfattade sina iakttagelser, en rapport som Tim Jackson, professor i hållbar utveckling, nu populariserat i en mycket läsvärd bok, Prosperity Without Growth – Economics for a finite Planet, som med stor sannolikhet kan komma att definiera diskussionen om tillväxt och välstånd för många år framåt.

Här ställs alla de frågor som ekonomer och politiker vanligtvis väjer inför. Tim Jackson frågar sig helt enkelt vad välstånd egentligen är och vad vi skall ha det till?

Enligt Tim Jackson är välstånd inte detsamma som materiell rikedom, åtminstone inte för oss i den ”överutvecklade” världen. Nej, för honom är välstånd istället synonymt med vår möjlighet att ”blomstra”, såväl fysiskt som psykiskt och socialt. Det handlar om att må bra och känna sig delaktig och nyttig. Något som vår materiella konsumtionsekonomi sällan lyckas med.

Här brukar de flesta böcker och rapporter stanna. Men Tim Jackson och den brittiska kommissionen för hållbar utveckling går vidare. 

Efter en grundlig och övertygande uppgörelse med samtidens konsumistiska tillväxtekonomi, skissar Tim Jackson några vägar till en hållbar framtid utan jakt på profit och ständigt nya konsumtionskickar. Något förenklat kan hans recept sammanfattas så här: Först och främst måste vi sätta upp strikta och reella gränser för vår ekonomi. Såväl resursutnyttjande som utsläpp måste begränsas kraftigt; den finansiella sektorn behöver reformeras så att den passar en ekonomi utan tillväxt och den rika delen av världen måste hjälpa den fattigare delen att bli hållbar. För det andra måste vi påbörja resan mot en ny ekonomisk modell. Vi måste bland annat hitta nya mått på välstånd i stället för dagens trubbiga BNP-mått, och vi måste utveckla nya sätt att se på investeringar. I framtiden kan investeringar inte drivas av krav på kommande avkastning utan istället ses som investeringar i samhällsbyggnad. Annars kommer vi aldrig att få till stånd de investeringar i ny grön teknik som är nödvändiga, eftersom dessa ofta ger låg avkastning. Och för det tredje behöver vi en ny social logik som tar oss bortom dagens konsumtionsinriktade samhällsklimat. För att lyckas med detta måste vi förändra vår inställning till ständigt ökad produktivitet i arbetslivet, vi måste lära oss att mäta lycka istället för materiell framgång, vi måste satsa på att stärka den sociala sammanhållningen och vi måste aktivt bekämpa konsumismen.

För att lyckas med allt detta behöver vi politik, mycket politik. Om vi skall klara framtidens utmaningar, konstaterar Tim Jackson, måste vi se mer av såväl politisk styrning från toppen som politiskt engagemang från botten.

Man kan tycka vad man vill om Tim Jacksons och den brittiska kommissionens försök att lägga grunden för ett samhälle utan ekonomisk tillväxt, men man kan inte bortse från att de faktiskt försöker tackla de problem vi alla snart kommer att ställas inför.

Frågorna om hur framtidens ekonomi skall organiseras måste upp på bordet. Vi kan inte bara hoppas att den ekonomiska tillväxten efterhand skall dematerialiseras och at tekniken skall lösa alla frågor om miljöförstöring. Det är helt enkelt för farligt.

Men varför har vi så svårt att prata om detta i Sverige? Vi brukar ju annars berömma oss själva av att vara ett av världens mest moderna länder som ständigt blickar in i framtiden.

Förmodligen finns det en enkel förklaring. Det svenska samhället är ovanligt starkt förankrat i föreställningen om ständig industriell tillväxt. I snart hundra år, ända sedan de stora uppgörelserna mellan arbetstagare och arbetsgivare under 1900-talets första hälft, har ökad produktivitet och ökad konsumtion stått högst på såväl arbetarrörelsens som näringslivets agenda. Därmed har i stort sett hela samhället, från höger till vänster, mobiliserats för tillväxt.

Så visst, Anders Borg och alla andra tillväxtivrare, nu vänder det och snart kan vi lämna den ekonomiska krisen bakom oss – men vänder det till det bättre?