En värld av gäng

Publicerad 2010-02-18 12:34

Artikel på Göteborgs-Postens kultursida: 

Först kommer knytnävarna. Ett bombardemang av slag som fäller den unge pojken till marken. Sen kommer sparkarna.

Under tretton sekunder pågår misshandeln. Sen är allt över och pojken ligger skrattande på marken. Han kallas Smiley och har just genomgått den första initieringsriten för att bli upptagen i La Mara Salvatrucha, ett av Latinamerikas mest ökända gäng. Därför är han lycklig, därför skrattar han.

Snart skall han bli fullvärdig medlem efter att ha mördat en medlem ur ett rivaliserande gäng.

Scenen är hämtad ur bioaktuella Sin Nombre, regisserad av Cary Fukunaga, men skulle lika gärna kunna vara ett autentiskt klipp på nätet. Just så här inviger ett av världens mest ökända gäng sina nya medlemmar.

 La Mara Salvatrucha, ungefär ”det salvadoranska gänget”, föddes i Los Angeles under 1980-talet. Det uppstod ur en rad mindre gatugäng som unga flyktingar från El Salvador bildat för att klara sig genom den hårda vardagen på Los Angeles bakgator. Våld möttes med mera våld och snart hade La Mara Salvatrucha, eller MS som det ofta kallas, utvecklats till ett av Kaliforniens mest skräckinjagande gäng, inblandat i allsköns brottslighet.

I amerikansk media beskrivs La Mara Salvatrucha som en cancer. Enligt återkommande rapporter har gänget idag mellan 50 000 och 100 000 medlemmar och har spritt sig över hela USA och Centralamerika. Det finns till och med uppgifter om att La Mara Salvatrucha finns i England och Tyskland. Enligt samma rapporter är gänget djupt involverat i drog- och människosmuggling från länderna i Latinamerika till USA och resten av världen. Amerikanska myndigheter har klassat La Mara Salvatrucha som ett av de stora hoten mot stabiliteten i regionen.

 Men egentligen är det inget märkligt med La Mara Salvatrucha. Gänget är bara ett extremt exempel på ett globalt fenomen som med största sannolikhet kommer att prägla de närmsta decenniernas syn på säkerhet och social oro.

Det förefaller inte spela någon roll om man sätter ner foten i Rio de Janeiros slum, Lagos kåkstäder, Paris förorter, Chicagos ghetton, Londons East side eller delar av det svenska miljonprogrammet för den delen, överallt möter man gängen.

Visst, det har alltid funnits gäng, men dagens hyperurbaniserade och hyperglobaliserade värld producerar dem snabbare än någonsin. Gäng, i alla dess olika former, förefaller vara en lika integrerad del av globaliseringen som populärkulturens homogenisering.

 Bilden av dessa gäng har under många år präglats av resurshungriga poliser, sensationslystna journalister och populistiska politiker. Gängen har utmålats som välorganiserade kriminella organisationer bestående av unga rovdjur, alltid redo att attackera det anständiga samhällets normer och institutioner.

För den som på goda grunder betvivlat denna bild finns det nu en rad färska rapporter från gängens värld att ta spjärn emot. Under framför allt de senaste två åren har engelska och amerikanska förlag gett spridning åt etnografiska studier som på många punkter fördjupar kunskapen om dagens gängkultur.

Framför allt har breda jämförelser av gäng från vitt skilda miljöer och kulturer kastat nytt ljus över fenomenet.

De mest intressanta resultaten av denna forskning är de slående likheter som präglar gängkriminalitet över hela världen. Visst är det stora skillnader mellan Rios kokainligor, Chicagos gatugäng och vår egen unga gängkriminalitet, men frågan är om inte likheterna är ännu större. Överallt förefaller det handla om unga män som förlorat allt framtidshopp.

 Kriminologen John Hagedorn har, efter många års studier av gäng över hela världen, satt upp en universell formel för vad som skapar gäng: migration + städer + fattigdom + segregation + diskriminering + ungdomar = gäng.

Till denna ekvation kan man lägga ytterligare en faktor som gång på gång dyker upp i de senaste årens etnografiska studier. Det handlar om kokainets spridning över världen. Suget efter kokain bland såväl välbeställda som fattiga har skapat en underjordisk ekonomi som kräver viss struktur, en struktur som gängen kunnat ställa upp med och som i förlängningen gett dem en viss ekonomisk bas. Därmed inte sagt att de utvecklats till någon regelrätt maffia. Snarare kännetecknas gängen och gängkulturen världen över av oordning och närmast barnsliga uppgörelser om respekt och territorier.

 Med John Hagedorns enkla formel i bakhuvudet är det lätt att förstå varför gängen sprider sig som ett virus över världen. I spåren av den nyliberala revolutionen under framför allt 1980- och 90-talen har antalet marginaliserade urbana miljöer ökat explosionsartat. Aldrig tidigare har så många ungdomar levt under just de förhållanden som John Hagedorn ställer upp, som i dag. 

 Under de senaste åren har det varit populärt att prata om misslyckade länder, så kallade failed states, när man velat förklara samtidens militära konflikter. I analogi med detta begrepp är det kanske dags att börja prata om failed cities för att beteckna den utveckling som pågår i nästan alla städer över världen, en utveckling med tilltagande segregation där urbana fickor lämnas helt utanför utvecklingen. Vissa forskare och debattörer har till och med börjat benämna dessa platser och deras invånare för ”fjärde världen” för att peka på de uppenbara likheterna mellan livet i till exempel Brasiliens slum, Chicagos ghetton och till och med delar av det svenska miljonprogrammet.

Den undersökande journalisten John Heale skriver i sin rapport One Blood – Inside Britain´s New Gang Culture att det alltmer framstår som om det i Storbritannien lever två olika nationer sida vid sida men nästan helt ovetande om varandra. I den ena nationen ökar välståndet och tryggheten, i den andra pekar alla kurvor åt fel håll. I den ena nationen drömmer man fortfarande om framsteg och utveckling, i den andra finns bara desperationen kvar.

Allt som återstår i den fjärde världen förefaller vara en nihilistisk revolt mot livet självt. Och kanske är det just så man skall förstå den moderna gängkulturen, som en revolt utan mål eller mening. Kanske är det först då man kan förklara det exempellösa våld som medlemmarna i La Mara Salvatrucha utövar mot varandra och sin omgivning, det besinningslösa mördandet i Los Angeles ghetton, de ständiga brandattentaten i franska förorter eller det våld som alltmer präglar tillvaron i områden som Bergsjön och Biskopsgården.

Fakta | Källor

Tom Diaz, No Boundaries – Transnational Latino Gangs and American Law Enforcement (2009).

John Hagedorn, A World of Gangs (2008).

John Heal, One Blood – Inside Britain´s New Gang Culture (2009).

Ronald Kassimir, red, Youth, Globalization, and the Law (2007).

Sudhir Venkatesh, Gang Leader For a Day (2008).