Hur man startar ett mediedebacle

Publicerad 2008-12-01 12:40

 Bild: Expressen

Terrorattacker och finanskris i all ära, medieintresset för mina Muminfunderingar verkar aldrig ta slut. Helsingin Sanomat har skrivit om ämnet och i lördags ringde Expressen för att reda ut begreppen. Det blev en rätt lustig artikel där jag och den eminenta Janssonexpertern Boel Westin talar ut om det queera i Mumindalen. Du kan läsa den här. Kommentatortråden är en orgie i homofobi som brukligt. Tyvärr är inte sidospalten från den tryckta tidningen med. Där kommenterar jag figur för figur och Boel Westin kommenterar mina kommentarer. Dock måste jag säga att det är skönt att nätversionen inte har en bild på mig för Expressen verkar bara ha bildgooglat mitt namn – och tryckt en bild på Michal Witkowski istället...

Och till de som kommenterat artikeln på nätet vill jag säga: jag är också trött på att man ska fokusera på och betona sexualitet i produkterna som fått licens av Moomin Characters, en heterosexualitet, istället för att låta dem vara öppna och lite som de är som Tove Janssons berättelser. Mumindalen är ju framförallt en dalgång där alla får vara lite som de är och där solidaritet och gemenskap är viktigare än blodsband och normer.

För övrigt går det rykten om att jag uttalar mig nedlåtande om Ordfronts Litterära Magasin. Inget kan vara mer felaktigt. Jag tycker att det är genomgående läsvärt och jag tycker att det bitska ältandet av Aftonbladet Kultur-omvanlingen i småtexterna är synnerligen underhållande. 

 Dagens höjdpunkt i övrigt var Michael Naumann, redaktör på Zeit och fd kulturminister i Tyskland som höll ett föredrag på Arenagruppen i dag om politiken i Tyskland i allmänhet, om sin personliga syn på Angela Merkel i förbigående och om finanskrisen i synnerhet. Underhållande, oroväckande och smart. Min bestående reflektion är att alla tyska politiker (oavsett politisk färg) jag lyssnar på påpekar lite passivt aggressivt att det är de (tyskarna) som betalar för det europeiska kalaset. Den underliggande bitterheten går det inte att ta miste på. Och den oroar. I alla fall mig.