förhoppningar och grusade illusioner.
En jakt på välskrivna reportage, givande boksamtal, överlevnadsstrategier i en trång kulturvärld och inspiration från den gamla skolans bögkultur.
Snart bränner jag mina tweedkavajer och går över till brun manchester!
Publicerad 2009-04-13 20:56

Nog för att jag aldrig har bangat att umgås med välkammade gossar i strukna kläder, men nu får det faktiskt vara nog. Får jag se en till förvuxen yngling som tror att han är en av The Cambridge Four så blir jag hippie. Problemet är aldrig förkärleken för flugor i sig, nej, till skillnad från marxisterna i tweed under Cambridge 30-tal är det frågan om unkna, studentikosa, finnigt omklädningsrumspatriarkala, pretentiösa (egentligen ett fint ord, men ej i detta sammanhang) och humorbefriade rörelser som jag ser omkring mig i tiden. Jag orkar inte mer. Hade jag velat ha det här hade jag stannat inom katolska kyrkan, gått på det andra värvningsmötet i Opus Dei, läst ett till år i Uppsala, stannat kvar i Heimdal och fortsatt att sommarjobba på Husgerådskammaren på Stockholms slott (nu får gossarna jag syftar på våta fläckar på sina y-fronts briefs), men jag såg tack och lov ljuset. Hur har vi förtjänat denna samtid? Mer Gärdetfester nu!

