förhoppningar och grusade illusioner.
En jakt på välskrivna reportage, givande boksamtal, överlevnadsstrategier i en trång kulturvärld och inspiration från den gamla skolans bögkultur.
Mörker möter mig i fallet
Publicerad 2009-05-07 17:30

För något år sedan var det en vänlig röst i min omgivning som insisterade på att jag skulle läsa Ann Smith. Till en början gick det lite gnisslande. Något i tilltalet verkade gå emot mig, kanske rent av utesluta mig lite. Men det var bra att jag framhärdade. Jag har nämligen fastnat för många, många av dikterna. Alls inte alla. Men mer än brukligt. Jag har de samlade dikterna, men kunde inte hålla mig från att köpa Kvad på Textmässan. Den är sjukt snygg. Och kvinnan bak Rönells bord visade sig vara Ann i egen fleeceklädd person. Nu har jag Kvad vackert signerad med kalligrafipenna. Favoriten är dikraderna som står som friställda mellanrubriker i boken:
Är du en fågel nu?
Nyss var hon en låga
Mörker möter mig i fallet
Solen värmer bara till naveln
Havet ligger hoprullat

