Häxan och bögarna

Publicerad 2009-08-07 18:13

Jag blir så uppgiven när jag läser alla statusrader på fejjan från upphetsade homsor som ska till Göteborg för att falla på knä inför Her Madgesty – inte så mycket för att hon numera ogillar bögar och ser till att bara uppträda med uttalat straighta dansare (for a fact), inte för att hon verkar ha tappat passionen för allt annat än att likt Brüno och Angelina shoppa barn, inte för att hon var sorglig och patetisk när hon försökte spela dum bimbo inför Guy för att upprätta traditionella könsroller och få känna sig lite omhändertagen och underlägsen (när hela världen kan se att han är en talanglös nolla i jämförelse), eller när hon just tog till sig hans tankar, ideal och homofobi och skulle bli parodiskt borgerlig... Mycket av det där är mänskligt och personligt och man kan med lite välvilja förstå psykologin bakom det.

Utan för att Madonna genom den trångsynta och skrattretande sekten som hon har blivit en tafflig annonspelare för vänder sig mot all den empowering som hon en gång symboliserade. Det är som att hon försöker vrida tillbaka all den positiva kraft som hon en gång gav sin publik. Över 2 miljoner (mestadels) bögar och tjejer har betalat tusen spänn för att se henne hittills och det de pröjsar för är en kvinna som ser ner på och föraktar deras livsval och vill mata dem med löskokt självhatande andlighet istället. DET tycker jag är sorgligt att titta på. Jag blev tvingad att se hennes show i Paris för några år sedan. Under ett mellansnack pratade hon om att vi möts över alla gränser. Och nämnde några nationers flaggor som hon såg i publiken. Tittade man noga fanns det ett par sådana. Det man såg överallt var regnbågsflaggor. Dem nämnde hon inte. Hon nämner inte homosexuella alls. Det är ett känsligt ämne för henne i dag. Just så kändes hela showen. Jag är inte rabiat kring detta. Det handlar bara om vem som drar in hennes miljoner och hur hon okritiserad får gå omkring och vara musikvärldens Sarah Palin.