förhoppningar och grusade illusioner.
En jakt på välskrivna reportage, givande boksamtal, överlevnadsstrategier i en trång kulturvärld och inspiration från den gamla skolans bögkultur.
Kritiktoppen
Publicerad 2009-08-07 14:29

Att läsa Dan Jönssons synbart motvilliga, men ändå skalpellskarpa sågning av Brunners Hornsgatan efter Mats Gellerfelts gubbfnissiga hyllning var veckans behållning. Det finns ingen glädje i sågningen, det är inget lustmord, men den skär kirurgiskt precist. Recensionen är en uppvisning och Jönsson är i sitt esse. Egentligen är det lite synd att Brunner misslyckas så kapitalt. Uppblåst rättfärdighet och matkt är det alltid kul att läsa parodier på, men då måste man själv kunna sätta nålen i egna ballonger. Kanske bjuda på sina skinkor som Jens Lijestrand föreslår. Gubbar som gör sig till ofrivilligt åtlöje kan också vara kul, men denna gång smakar det bara överkryddat. Nu väntar jag på att Johan Lundbergs ska träda in och försvara denne inbillade bundsförvant i kampen för det figurativa och begripliga och en värld där män får vara män och kvinnor får vara kvinnor.

