förhoppningar och grusade illusioner.
En jakt på välskrivna reportage, givande boksamtal, överlevnadsstrategier i en trång kulturvärld och inspiration från den gamla skolans bögkultur.
Sydsvenska vindar
Publicerad 2009-08-05 10:43

Bild: AB
Under sommaren har jag vältrat mig i Sydsvenskans kultursida och det har varit uppfriskande som ett dopp i Västra hamnen i skuggan av Barsebäck. Det är alltid svårt att fälla utlåtanden över en sida mitt i vikarietider, men med den övriga inblick jag får under året kan jag säga att den nog seglat upp som den yngsta och skarpaste i sinnet. Men ingen kultursida är en kultursida utan någon som är kokobäng på riktigt (i Expressens fall snarare regel än undantag), så därför handlar läsupplevelsen också om att följa vissa skribenters labila berg- och dalbana likt gamla tiders sedelärande följetonger. Och det som först verkar underhållande blir till slut alltid bara kletigt och obehagligt och kväljande. Jag ger mig inte ens på en sammanfattning för Magnus Linton har gjort det så briljant. Det finns inget att tillägga.

