förhoppningar och grusade illusioner.
En jakt på välskrivna reportage, givande boksamtal, överlevnadsstrategier i en trång kulturvärld och inspiration från den gamla skolans bögkultur.
Publicerad 2008-09-30 10:55
Bild: Inka Essenhigh
Med täppa och feber ligger jag utslagen i sängen där jag omsöm styrketränar med Rolf de Maré-tegelstenen, ömsom vilar blicken på nya avsnitt av Gossip Girl. Bokinköpen var annars minimala i år vilket jag är mäkta stolt över – kanske slipper jag köpa ytterligare en ny bokhylla nästa sommar.
Som vanligt var mässan en blandning av muntra återseenden, intressanta röster, kränkningar och armbågar i näsan. Det är ju så mycket varannan-hälsande och hackordningar och halvöppna antipatier. Något som säkert jag också gjort mig skyldig till. När kulturbranschen samlas i en stor hangar blir vi som ett högstadium där alla tvingas samexistera på en liten yta, vara rädda för att bli utfrysta, mobbade eller inte hembjudna på kalas. Själv föredrar jag de öppet redovisade och besatta antipatierna. Till exempel Mustafa Can som smickrar mig med att alltjämt och efter alla dessa år hysa en ilska mot mig för att jag jämförde hans sätt att skriva om Alexander Bard med retoriken i Kejne-affären – en åsikt jag fortfarande försvarar. Jag förstår att sånt irriterar någon som är Fin och får tanter att gråta. Men att han både använder klassiskt homofoba och äckelfyllda epitet när han beskriver bögar han inte gillar och nu påstår sig vilja slå mig på käften gör mig lite orolig för om man borde låta honom vistas i ickeheteronormativa miljöer utan övervakning. Hur som helst är det kul och smickrande.
En annan viktig fråga debatterade Eva Ström med Annina Rabe på Sigge Eklunds fredagsfest: huruvida Horace E är en man som färgar håret. Kristianstadsförfattaren hävdade bestämt att Annina har fått det där med toning om bakfoten. Därför genomförde jag två empiriska observationer på föreläsarnas egen viphylla och synade hans hårsvall extra noga när det passerade under lysrören i taket. Min dom: tonat.
Sigge E:s fest upprätthöll dessutom sin status som stället att vara på när Björn Wiman gick fram till Philip Teir och värvade honom som ny skribent. Annars var det som vanligt kulturchefer, aspirerande kulturchefer och säljande författare av sorten mediala med låg kulturell cred. Men vad skulle jag göra? Gläntanfesten var på Världskulturmuseet och efter en hel dag i mässhangaren var en ny hangar det sista jag längtade efter och try as I may: jag kan inte föra seriösa diskussioner efter en hel dags bokkrängande och samtalsledande och jag får akut understimuleringsångest av proggare.
Publicerad 2008-09-22 22:06
Bild: Stefan I
Ingen rast och ingen ro. Förra veckan var jag i Malmö under ESF och höll ett samtal med bokaktuella Majgull Axelsson och Katrine Kielos på biografen Spegeln. Med avstamp i filmen Den nya människan pratade vi om tvångssteriliseringarna och försökte se tendenser till en liknande utdefiniering från The Brave New World vi lever i idag. Hur ser vi till exemplel på dem som lever på bidrag? Har de samma rättigheter som vi andra "produktiva" medborgare? Majgull visade sig också vara ett stort fan av finsk formgivning så vi kunde bonda lite över det. Finsk Form i Malmö är ett kulturtantstempel utan like. Jag var helt betagen.
ESF var svåröverskådligt, men det hände en massa runt om i Malmö och gatorna var fulla av ungdomar med liggunderlag från hela Europa. Gick en stund i aktivistprideparaden i Asylgruppens sektion, men eftersom jag inte är så mycket för marscherande avvek jag snabbt och konsumerade lite istället. Det roliga med Malmö är att jag springer på folk jag känner hela tiden trots att jag inte hängt där så mycket, men Möllan är ju en liten by. Pär Thörn ondgjorde sig lite över Sydsvenskans bristande lokalanknytning och på lördagskvällen sprang jag på Jennie Dielemans som gav mig dåligt samvete för allt mitt flygande. Vistelsen avslutades på nämnda Spegeln där jag såg den nedslående argentinska filmen XXY.
Nu bär det snart av till Göteborg och de årliga bokorgierna.
Publicerad 2008-09-13 11:44 1 kommentar
Bild: okänd
Vad är det som gör oss så besatta av robo-mammor? Det är verkar ju helt klart att folk är beredda att svälja en stor del av Sarah Palins misantropiska bullshit bara för att hon verkar vara uppretad-hona-som-försvarar-sina-ungar-typen. Eller ser det i alla fall som i det närmaste naturligt att om en hockeymamma ger sig ut i politiken – fastän hon har ett nyfött barn – så är det för att hon är on a mission från den mänskliga artens innersta vilja och djupaste förnuft att rädda oss alla från aborter, den tilltagande feminiseringen av männen och allmän ovilja att gå i krig till nationens försvar. Och att nånstans i grund och botten är det ju så det måste vara om vi inte alla ska förgå i slapphet och dekadens.
Jag tror att föreställningen om moraliska naturlagar inte är så begränsad till högerkristna som man brukar göra gällande och att moderskapet är en av metafysikens starkaste bastioner i dag. När sådana tankar kopplas ihop med en vit, medelålders kostymman uppvisar de flesta sunda ifrågasättande reflexer. Men inför den stridande förortsmamman verkar många stå hypnotiserade och handfallna. Att Sarah Palin genast blivit en sådan popkulturell ikon är för att hon är en sån utpräglad arketyp och en Northern Exposure-version av Desperate Housewives. Hon är mamman som fått nog och leder upproret. Hon ska rädda oss alla. Gud bevare oss från en egen Sarah Palin i den svenska politiken (dvs. Linda Skugge på valbar plats).
Vill du kolla hur det skulle kännas att ha Palin som mamma? Klicka här.
Publicerad 2008-09-10 18:07
Bild: Malena Rydell
På sistone har jag haft uruselt minne och därför blir jag så impad av de som är aldrig sinande källor till anekdoter. En sådan källa intar nu regelbundet vår balkong. Jag har svalt att hon kallar mig för Benke (för enkelhetens skull – eftersom vi är två Stefan på förlaget) mot att jag får kalla henne Bettan. Vi diskuterar allt ifrån Truman Capote, Marianne Höök, svensk journalistik till vem som låg med vem i går och när det begav sig. Det är som en memoarbok i avsnitt.
Publicerad 2008-09-07 14:24 3 kommentarer
Bild: Stefan Ingvarsson
Ännu en Mums Mums förlöpte i gristrynets, gladporrens och youtubeklippets tecken. Mina bilder ser ni här. Kolla även in fler bilder på qx.se och allt om tävlingen. Vill även passa på att säga grattis till Grisa Bergström på bilden ovan som fyller år i dag. Hurra, hurra!