Nationalencyklopedin om Sven Lindqvist:
"L har genomgående varit vägledd av en strävan att förena liv och dikt och att hävda sambandet mellan privat och samhällelig moral. Krav på 'kunskap, allvar och närvaro' ställer L både på sig själv och andra författare. En lärare har han funnit i Vilhelm Ekelund som han ägnade doktorsavhandlingen Dagbok och diktverk (1966). Han hade dessförinnan framfört sina tankar om vardagens erfarenheter, konsten och överflödssamhället i tankeböckerna Ett förslag (1955), Handbok (1957) och Praktika (1962). L drog tidigt obekväma politiska skutsatser av sina åsikter. Samtidigt vidgades författarskapets internationella perspektiv med reseböcker. Efter upptakten med Hemmaresan (1959), redovisade L nyvunna insikter i Kina inifrån (1963; med dåvarande hustrun Cecilia Lindqvist, f. 1932) och Asiatisk erfarenhet (1964).
Det konsekvent drivna kravet att förena en estetisk livshållning med politisk handling utvecklades i den starkt provokativa essäromanen Myten om Wu Tao-tzu (1967). Konkret politiska problem granskas i reportagen från Sydamerika, Slagskuggan (1969) och Jord och makt i Sydamerika (1973-74). Nya asiatiska resor redovisas i Kina nu (1980) och Elefantens fot (1985). Handboken Gräv där du står (1978) ger svensk konkretion åt frågan om individens identitet och historiska sammanhang. Det privata utforskas vidare i de öppet självbiografiska En älskares dagbok (1981) och En gift mans dagbok (1982), liksom i Bänkpress (1988) och Ökendykarna (1990). I de senare ställs livsfrågorna i nya vidare perspektiv, där öknens tomhet blir provocerande symbol. Utrota varenda jävel (1992) väckte debatt genom sin framställning av nazismens judeutrotning som ett i raden av västerländska folkmord genom tiderna."
Jag upptäckte världen
Publicerad 2009-09-08 22:06
När jag som 15-åring första gången for ut i världen hade mina föräldrar aldrig varit utomlands. Ingen av våra släktingar, grannar eller vänner hade varit utanför Sveriges gränser. Jag var den förste. Jag var Columbus. Det var jag som upptäckte världen.
TV hade inte varit där före mig. TV fanns inte. Färgbilder var sällsynta. Världen fanns bara i grått och svart och det var ofta svårt att skilja den från en smutsfläck på boksidan.
Vad dolde sig bakom den fläcken? Hur var världen egentligen? En oerhörd längtan efter att få veta det växte inom mig under hela min barndom. Jag ville ut. Jag ville se världen. Jag ville uppleva alla de platser jag bara kände till namnet.
Så kom det sig att världen blev huvudperson i mitt författarskap. Jag skriver om platser. Jag skriver också om människor och problem, men nästan alltid knutna till bestämda platser. Här följer några smakprov. Nedladdning för eget bruk är gratis. Alla andra rättigheter tillhör författaren. Copyright Sven Lindqvist.
Världen A–B: Agadir, Agra, Akropolis, Alipur, Aragua, Arlit, Asunción, Athos, Bei da, Bela, Benares, Biskra, Bombay, Bou Saada, Budapest,
Världen C–E: Cabo, Calcutta, Camiri, Charleston, Chuquicamata, Cliffe, Cochabamba till Sucre, Cuzco, Djema-el-Fna.
Världen F–J: Fars, Hai Dian, Hammam de la mosqué, Harappa, Hardwick Hall, Hotel de l’Air, Högdalsbadet, Iannina, Insalah, Ise, Island och Grekland, Ito, Jajuja.
Världen K–M: Karachi, Khajuraho, Kerala, Kilcaldy, Konarak, Kyoto, Laghouat, Lahore, Lame Dear, Laverton, Lemmon, Limhamn, Lindos, Lomma, London, Lung Men, Lung Ting, Långbro, Madras, Minnesota, Mongoliet.
Världen N–R: Nara till Namazu, Nyhavn, Oakwood, Odos Constantopedos 13, Ooldea, Ouargla, Ouranopolis, Palatsmuseet, Pampas, Papunya, Patagonia, Pathankot, Peking till Wuhan, Peshawar, Peterskyrkan, Pondicherry, Quito, Raipur, Rute.
Världen S–T: San Pedro de Timolé, Santiniketan, Santo Domingo, Sevagram, Shanghai, Shandung, Sjöbjörnsvägen 26, Smara, Snaefellsnäs, Stillahavsöknen, Södertälje, Tademait, Taj Mahal, Tian An Men, Timimoun, Titicaca, Transsibiriska, Trondheimsfjorden.
Världen U–Z: Ulan Bator, Walden Pond, Venezuela, Visby, Woomera, Wuhan, Västra bergen, Zaatcha, Zinder.
