Hon tvingas lämna sitt arbete efter att hon offentligt har blottat svaghet. Ätstörning är inte lämpligt om du är chef för en institution i allmänhetens tjänst. Och dessutom kvinna.

En vandring genom Stockholm utgör fonden för en essä som ställer frågor om politiskt motstånd i vår samtid. Går det att agera som fri röst i ett offentligt samtal där alla har blivit personliga varumärken? Hur är man sann mot sig själv? Går det att värna tvivlet i stället för självsäkerheten? Kan det finnas plats för en mångfald av röster?

Det finns aldrig bara en berättelse.

BOKRECENSIONER

”En röst som behövs.”
NORRAN

”En rik essä med referenser till motstånd hos författare, konstnärer och intellektuella. Hanna Ryggen, Sara Lidman, Ernst Wigforss och så det uppfordrande slutordet som Oscarson ger till en annan, nämligen Alva Myrdal: ’Det är inte värdigt en människa, vare sig hon är ung eller gammal, att ge upp’. Jag väntar redan på nästa bok.”
AFTONBLADET

”Intressant som kulturpolitisk pamflett, men framför allt en stark skönlitterär helvetesvandring genom samhället, långt bortom samtidens gängse blariga vänsterkritik.”
SVENSKA DAGBLADET

”Oscarsons stil är klassisk för en essä. Det är flera detaljer som för tankarna till Virginia Woolfs ’Ett eget rum’. Den stillsamma stämningen, den ensamma flanören, känslan av att stå bredvid och kritiskt betrakta världen utifrån.”
BORÅS TIDNING