Mattias Hagberg

La Maras

2010-03-03T08:10:00.000+01:00

Inlägg i OBS den 2 mars:

För två år sedan reste jag genom det märkliga stadslandskap som bildar Los Angeles. Jag var på jakt efter en djupare förståelse av den gängkultur som sedan decennier rivit sönder staden. Jag besökte fängelser, deltog i konferenser och träffade gängmedlemmar.

Snabbt insåg jag att den bild jag hade med mig i bagaget - präglad av forskning, media och en och annan film - inte längre stämde med verkligheten. Gängkulturen hade muterat. Det handlade inte längre enbart om gatugäng som slogs om lokala territorier i fattiga stadsdelar som South Central och East LA, utan om transnationella gängnätverk som påverkade samhällen långt utanför Los Angeles.

Framför allt förknippades utvecklingen med ett gäng - La Mara Salvatrucha, ungefär ”det salvadoranska gänget”.

La Mara Salvatrucha uppstod i Los Angeles under 1980-talet. Det växte fram ur en rad mindre gatugäng som unga flyktingar från inbördeskrigets El Salvador bildat för att klara sig genom den hårda vardagen på Los Angeles bakgator. Våld möttes med mera våld och snart hade La Mara Salvatrucha utvecklats till ett av Kaliforniens mest skräckinjagande gäng, ökänt för sin extrema våldsamhet.

I amerikansk media beskrivs La Mara Salvatrucha i dag som en farsot. Gänget har spritt sig över hela Centralamerika och har i dag mellan 50 000 och 100 000 medlemmar.

Amerikanska myndigheter har klassat La Mara Salvatrucha som ett av de stora hoten mot stabiliteten i regionen. Enligt statliga rapporter är gänget djupt involverat i drog- och människosmuggling från länderna i Latinamerika till USA och lär fungera som de mexikanska kokainkartellernas förlängda arm.

I No Boundaries - Transnational Latino Gangs and American Law Enforcement tecknar den amerikanske journalisten och juristen Tom Diaz för första gången denna historia. Det är en mycket läsvärd bok som fångar upp de flesta trådar, såväl sociala som ekonomiska och kulturella.

I den amerikanska debatten om gängkriminalitet beskrivs problemet framför allt som polisiärt. Men Tom Diaz visar att historien är betydligt mer komplicerad än så; utvecklingen av transnationella gäng är intimt sammanvävd med gamla och djupa orättvisor i det amerikanska samhället. Gängen uppstår och frodas i ”multimarginaliserade” miljöer.

Men framför allt visar Tom Diaz hur den repressiva amerikanska kriminalpolitiken har varit direkt kontraproduktiv. USA:s fängelser fungerar i dag som drivhus för gängkriminalitet samtidigt som USA:s migrationspolitik, vilken i huvudsak gått ut på att utvisa alla invandrare som tillhör något gäng, varit den främsta orsaken bakom gängens spridning till länder som El Salvador, Honduras och Mexiko.

Tom Diaz spår att gäng som La Mara Salvatrucha kommer att utvecklas till veritabla maffiaorganisationer om inget radikalt görs mycket snabbt. Enligt Tom Diaz handlar det om att angripa de strukturer som gett gängen grogrund; rasismen, marginaliseringen och den missriktade kriminalpolitiken.

Detta låter kanske enkelt, men i ett land som USA där gängkriminalitet fortfarande ses som utslag av individuella val och inte som en följd av strukturella orättvisor, är Tom Diaz åsikt fortfarande radikal. Det är bara att hoppas att hans bok kan vrida debatten i en annan riktning.

Hotet från ovan

2010-02-24T18:03:00.000+01:00

Enligt mängder av framtidsforskare och futurister kommer de närmsta decennierna att präglas av utvecklingen inom framför allt tre olika områden: nanotekniken, gentekniken och robottekniken.

På Aftonbladets kultursida beskriver jag i dag en sida av denna framtid:automatisering av krig. Läs texten här.

En värld av gäng

2010-02-18T12:34:00.000+01:00

Artikel på Göteborgs-Postens kultursida:

Först kommer knytnävarna. Ett bombardemang av slag som fäller den unge pojken till marken. Sen kommer sparkarna.

Under tretton sekunder pågår misshandeln. Sen är allt över och pojken ligger skrattande på marken. Han kallas Smiley och har just genomgått den första initieringsriten för att bli upptagen i La Mara Salvatrucha, ett av Latinamerikas mest ökända gäng. Därför är han lycklig, därför skrattar han.

Snart skall han bli fullvärdig medlem efter att ha mördat en medlem ur ett rivaliserande gäng.

Scenen är hämtad ur bioaktuella Sin Nombre, regisserad av Cary Fukunaga, men skulle lika gärna kunna vara ett autentiskt klipp på nätet. Just så här inviger ett av världens mest ökända gäng sina nya medlemmar.

La Mara Salvatrucha, ungefär ”det salvadoranska gänget”, föddes i Los Angeles under 1980-talet. Det uppstod ur en rad mindre gatugäng som unga flyktingar från El Salvador bildat för att klara sig genom den hårda vardagen på Los Angeles bakgator. Våld möttes med mera våld och snart hade La Mara Salvatrucha, eller MS som det ofta kallas, utvecklats till ett av Kaliforniens mest skräckinjagande gäng, inblandat i allsköns brottslighet.

I amerikansk media beskrivs La Mara Salvatrucha som en cancer. Enligt återkommande rapporter har gänget idag mellan 50 000 och 100 000 medlemmar och har spritt sig över hela USA och Centralamerika. Det finns till och med uppgifter om att La Mara Salvatrucha finns i England och Tyskland. Enligt samma rapporter är gänget djupt involverat i drog- och människosmuggling från länderna i Latinamerika till USA och resten av världen. Amerikanska myndigheter har klassat La Mara Salvatrucha som ett av de stora hoten mot stabiliteten i regionen.

Men egentligen är det inget märkligt med La Mara Salvatrucha. Gänget är bara ett extremt exempel på ett globalt fenomen som med största sannolikhet kommer att prägla de närmsta decenniernas syn på säkerhet och social oro.

Det förefaller inte spela någon roll om man sätter ner foten i Rio de Janeiros slum, Lagos kåkstäder, Paris förorter, Chicagos ghetton, Londons East side eller delar av det svenska miljonprogrammet för den delen, överallt möter man gängen.

Visst, det har alltid funnits gäng, men dagens hyperurbaniserade och hyperglobaliserade värld producerar dem snabbare än någonsin. Gäng, i alla dess olika former, förefaller vara en lika integrerad del av globaliseringen som populärkulturens homogenisering.

Bilden av dessa gäng har under många år präglats av resurshungriga poliser, sensationslystna journalister och populistiska politiker. Gängen har utmålats som välorganiserade kriminella organisationer bestående av unga rovdjur, alltid redo att attackera det anständiga samhällets normer och institutioner.

För den som på goda grunder betvivlat denna bild finns det nu en rad färska rapporter från gängens värld att ta spjärn emot. Under framför allt de senaste två åren har engelska och amerikanska förlag gett spridning åt etnografiska studier som på många punkter fördjupar kunskapen om dagens gängkultur.

Framför allt har breda jämförelser av gäng från vitt skilda miljöer och kulturer kastat nytt ljus över fenomenet.

De mest intressanta resultaten av denna forskning är de slående likheter som präglar gängkriminalitet över hela världen. Visst är det stora skillnader mellan Rios kokainligor, Chicagos gatugäng och vår egen unga gängkriminalitet, men frågan är om inte likheterna är ännu större. Överallt förefaller det handla om unga män som förlorat allt framtidshopp.

Kriminologen John Hagedorn har, efter många års studier av gäng över hela världen, satt upp en universell formel för vad som skapar gäng: migration + städer + fattigdom + segregation + diskriminering + ungdomar = gäng.

Till denna ekvation kan man lägga ytterligare en faktor som gång på gång dyker upp i de senaste årens etnografiska studier. Det handlar om kokainets spridning över världen. Suget efter kokain bland såväl välbeställda som fattiga har skapat en underjordisk ekonomi som kräver viss struktur, en struktur som gängen kunnat ställa upp med och som i förlängningen gett dem en viss ekonomisk bas. Därmed inte sagt att de utvecklats till någon regelrätt maffia. Snarare kännetecknas gängen och gängkulturen världen över av oordning och närmast barnsliga uppgörelser om respekt och territorier.

Med John Hagedorns enkla formel i bakhuvudet är det lätt att förstå varför gängen sprider sig som ett virus över världen. I spåren av den nyliberala revolutionen under framför allt 1980- och 90-talen har antalet marginaliserade urbana miljöer ökat explosionsartat. Aldrig tidigare har så många ungdomar levt under just de förhållanden som John Hagedorn ställer upp, som i dag.

Under de senaste åren har det varit populärt att prata om misslyckade länder, så kallade failed states, när man velat förklara samtidens militära konflikter. I analogi med detta begrepp är det kanske dags att börja prata om failed cities för att beteckna den utveckling som pågår i nästan alla städer över världen, en utveckling med tilltagande segregation där urbana fickor lämnas helt utanför utvecklingen. Vissa forskare och debattörer har till och med börjat benämna dessa platser och deras invånare för ”fjärde världen” för att peka på de uppenbara likheterna mellan livet i till exempel Brasiliens slum, Chicagos ghetton och till och med delar av det svenska miljonprogrammet.

Den undersökande journalisten John Heale skriver i sin rapport One Blood - Inside Britain´s New Gang Culture att det alltmer framstår som om det i Storbritannien lever två olika nationer sida vid sida men nästan helt ovetande om varandra. I den ena nationen ökar välståndet och tryggheten, i den andra pekar alla kurvor åt fel håll. I den ena nationen drömmer man fortfarande om framsteg och utveckling, i den andra finns bara desperationen kvar.

Allt som återstår i den fjärde världen förefaller vara en nihilistisk revolt mot livet självt. Och kanske är det just så man skall förstå den moderna gängkulturen, som en revolt utan mål eller mening. Kanske är det först då man kan förklara det exempellösa våld som medlemmarna i La Mara Salvatrucha utövar mot varandra och sin omgivning, det besinningslösa mördandet i Los Angeles ghetton, de ständiga brandattentaten i franska förorter eller det våld som alltmer präglar tillvaron i områden som Bergsjön och Biskopsgården.

Fakta | Källor

Tom Diaz, No Boundaries - Transnational Latino Gangs and American Law Enforcement (2009).

John Hagedorn, A World of Gangs (2008).

John Heal, One Blood - Inside Britain´s New Gang Culture (2009).

Ronald Kassimir, red, Youth, Globalization, and the Law (2007).

Sudhir Venkatesh, Gang Leader For a Day (2008).

Skräp på Timbro

2010-02-04T11:16:00.000+01:00

Nu ger sig tankesmedjan Timbro in i skräpdiskussionen med en ny bok om sopor. Släng den här boken - den är snart en äggkartong är Johan Frycklunds bild av Sop-Sverige. Jonas Frycklund, till vardags ekonom på Svenskt näringsliv, har tidigare skrivit boken Yppighetens nytta - konsumtionens viktiga roll i samhället, som Timbro lanserade i samband med Svenskt näringslivs obehagligt naiva julsagor för drygt två år sedan. Ni vet, helsidor i alla stora dagstidningar om hur minskad konsumtion automatiskt skulle leda till missär vad än alla kulturkoftor försökte påstå.

Jonas Fryklunds bok släpps den 16 februari och då blir det frukostdebatt mellan honom och mig på Timbro i Stockholm. Läs mer här.

Konsumtionens fånge

2010-02-02T16:00:00.000+01:00

Krönika i Akademikern nummer 1, 2010:

Att vara där

2010-01-29T08:15:00.000+01:00

Vår pocker har kommit från tryckeriet och ser grymt snygg ut. Nu finns den också att köpa på Bokus. Officiellt kommer den ut den 16 februari, då vi kör en releasefest här i Göteborg.

Här ett smakprov ur bokens inledning:

"Sommaren 2009 sitter Sveriges Radios reporter Kjell Albin Abrahamsson på ett tåg genom Europa. Han reser över kontinenten. Besöker spännande platser och träffar intressanta människor. Till exempel intervjuar han utrikesminister Carl Bildt på ett kafé i Sarajevo. I bakgrunden hör man trafiken och sorlet från stadens invånare.

Det är en fantastisk reportageserie; fylld av närvaro och intensitet.

Det finns bara ett problem: mycket är lögn.

Vissa delar av programserien är inspelad i en studio i radiohuset i Stockholm. Ljudet av stadstrafik och småpratande kafébesökare är pålagda ljudkulisser för att skapa en känsla av autencitet.

När Sveriges Radio konfronteras med sitt övertramp svarar man att programserien är ett genreexperiment.

Under det senaste decenniet har många journalister upplevt ett allt hårdare tryck från redaktionsledningar att producera allt mer på allt kortare tid. Utrymmet för det uppsökande reportaget har krympt. Få journalister har i dag möjlighet att förutsättningslöst undersöka ”verkligheten” utanför redaktionen. Närkontakt ersätt med telefonsamtal och det som händer på nätet slår ut det som händer in real life. Det är ju trots allt betydligt lättare och billigare att surfa runt på bloggar och återge vad som surrar där än att själv söka kontakt med människor utanför redaktionens vanliga kontaktnät.

Det är lätt att inse vad som går förlorat på vägen. Den som sitter fast förankrad på redaktionen och tror att ljudkulisser funkar som ett bra substitut för att själv ta sig ut och möta världen är illa ute. Resultatet är givet; en kår med journalister som ständigt bekräftar sina egna förutfattade meningar i eviga looper.

I den här antologin har vi samlat ett tjugotal reportaget från olika delar av Sverige och världen. Bakom alla texter i den här samlingen finns en vilja att förmedla en känsla av att faktiskt vara där tillsammans med en vilja att visa upp världen så som den såg ut inför våra ögon.

All god journalistik är subjektiv. Den bygger på iakttagelser och intryck som filtrerats genom en enskild person. Att vara personlig och att ta ställning är därför ingen brist hos journalistiken - det är en förutsättning.

Vi tror på det uppsökande och undersökande reportaget. Vi är övertygade om att den journalist som aktiv ger sig ut på fältet för att möta människor och miljöer alltid hittar mer än hon eller han gav sig ut för att söka. Vi tror, kort och gott, på vikten av att vara på plats."

På plats - reportage från nollnolltalet

2010-01-20T18:28:00.000+01:00

I dagarna ger Frilansgruppen Textverk, som jag tillhör, ut en antologi där vi samlat ett tjugotal reportage från det senaste årtiondet. Samlingen är ett försök att sammanfatta vad vi hållit på med under nollnolltalet, men i lika hög grad ett debattinlägg. Kristian Borg på StockholmsFria har fångat våra intentioner bra i en artikel om boken. Läs artiklen här. Eller förhandsboka antologin här.

Rapport från Sopornas planet

2010-01-18T07:59:00.000+01:00

Stefan Jonsson har samlat några av sina mest lästvärda essär i en ny bok, Rapport från sopornas planet. I dagens Göteborgs-Posten recenserar jag samlingen:

Återvinningens dilemma

2009-12-18T09:33:00.000+01:00

Krönika i Camino Magasin, nummer 14, 2009:

Varje vecka samlar jag ihop spillrorna av familjens konsumtion - glasburkar, tidningar, förpackningar - och åker till återvinningsstationen. Det är som en ritual. Jag parkerar alltid på samma ställe, slänger alltid i samma ordning. Som om återvinningen var en helig handling, fylld av symbolik.

Jag är inte ensam. Varje dag gör hundratusentals svenskar samma vallfärd.

Vi svenskar är ett folk av återvinnare - nästan ingen annanstans i världen återvinns det så mycket som här. Vi sorterar, diskar ur gamla mjölpaket och samlar på batterier. Vi är stolta över vårt engagemang.

Det finns bara ett problem. Vi bedrar oss själva.

Med det urdiskade mjölkpaketet i högsta hugg går vi som rakryggade infanterister i en väldig konsumtionsarmé mot vår egen undergång. För återvinningen har alltmer börjar att likna en billig avlatshandel snarare än ett äkta miljöengagemang. När mjölkpaketet och alla de andra förpackningarna pressats ner i containern på återvinningsstationen kan vi med gott samvete åka en extra tur till stormarknaden och sätta sprätt på mer pengar. Bara vi noggrant tar hand om gamla tidningar kan vi utan att behöva tänka på miljön köpa en ny platt teve, fast den gamla tjocka funkar som den ska.

Visst, återvinning är bra. Men inte tillräckligt bra.

När vi hela tiden ökar omsättningen av varor i samhället finns det en uppenbar risk att det vi vinner på återvinning förlorar vi på ökad konsumtion.

Därför måste vi nu våga ta klivet från återvinning till återanvändning. Det låter kanske inte så dramatiskt, men det handlar faktiskt om ett fullständigt perspektivskifte.

Föreställ dig för ett ögonblick att du lever i en värld utan sopor, i en värld där inget går att slänga, i en värld där allt går att använda igen. Det är en värld där din dator aldrig behöver skrotas för att den är omodern, den behöver bara uppdateras. Och går din datorn sönder på riktigt lämnas du den bara till en baklängesfabrik där den snabbt plockas isär så att alla komponenter kan komma till användning igen.

Det är en värld där mjölkpaket i kartong inte existerar. Istället fyller du din mjölk på egen flaska.

Och det är en värld där engångsprodukter är märkliga museiföremål som får dig att skratta åt dåtidens dumheter.

Det är, med andra ord, en värld där samhällets kretslopp är en kopia av naturens kretslopp.

Ja, jag vet, det är en naiv utopi. Men som alla utopier fyller den en viktig funktion; den hjälper oss att spänna tanken, den fungerar som en katalysator för fantasin. När man vågar tänka fritt inser man lätt hur mycket vi kan förändra och hur lustfyllt det är att skapa nya världar.

Ett samhälle vars medborgare har slutat drömma om nya, bättre världar, om nya bättre sätt att organisera livet, är ett dött samhälle. När det enda vi har som gemensamt mål är att varje år höja konsumtionen med några nya procentenheter riskerar vi att tappa bort de stora och intressanta frågorna i livet: Hur skall vi leva för att må bra? Hur skall vi organisera samhället så att vi inte undergräver vår egen existens?

Så låt oss tänka bortom tillväxt och konsumtion och spänna bågen och fantisera ihop en ny framtid. Stäng ögonen och prova. Det är roligare än du tror - och dessutom är det gratis.

Snälla, hjälp mig!

2009-12-16T13:57:00.000+01:00

Krönika i Klimatmagasinet Effekt, nummer 2, 2009:

När jag svänger in på gatan sticker avunden till. Grannen har köpt en ny bil, en bil som är betydligt mer exklusiv än vår Volvo. Under bråkdelen av en sekund far känslan av underlägsenhet, förlust, genom min kropp innan intellektet vinner kontroll. Inte är jag en sån som bryr mig om bilar. Inte är jag en sån som bedömer andra människor utifrån deras ägodelar. Nej, sån är väl inte jag.

Eller?

När jag parkerat blir jag sittande i bilen. Jag låter känslorna svepa över mig. Jo, jag bryr mig. Någonstans långt inne i mig finns en stark känsla

Inte för att jag själv känner ett behov av ny bil. Men för att jag inser att grannen mäter mig efter mina prylar.

Inför mina egna, låga känslor känner jag vanmakt. Jag har ägnat flera år åt att kritisera vår moderna överkonsumtion, och så sitter jag här själv i en dyr bil och känner mig avundsjuk på en granne bara för att han har en ännu dyrare bil.

Hur kunde det bli så här illa?

I den konsumtionskritiska debatten pratas det ofta om reklamen och om marknadsföringens manipulativa makt; som hjärntvättade marionetter far vi mellan shoppinggalleriorna för att uppfylla de krav reklammakarna ställer.

Jag tror att det är en alldeles för enkel bild av vår verklighet.

För att verkligen förstå hur vårt moderna konsumtionssamhälle fungerar måste vi istället krypa långt in i våra hjärnor. Vi förefaller nämligen vara funtade på så sätt att status har en oerhörd betydelse för vårt välbefinnande. Och i dagens samhälle, där de sociala banden är svaga och ojämlikheten ökar, får prylarna allt större betydelse. Det är genom vår konsumtion vi visar upp vilken status vi har.

I ett numera klassiskt psykologisk experiment fick ett antal intervjupersonerna svara på följande fråga: Vad väljer du helst? Att lyfta en lön på 20 000 kronor när alla andra har 10 000 kronor? Eller 40 000 kronor när alla andra har 80 000 kronor?

De allra flesta valde det första alternativet. Det viktiga var att ha mer än andra.

Man kan säga att vi i dag är indragna i ett konsumismiskt ställningskrig. Vi tävlar mot nära och kära om vem som har mest och bäst prylar.

Samtidigt som vi fortsätter att jaga status via våra ägodelar är de flesta av oss väl medvetna om att vår konsumtion bidrar till att ödelägga vår miljö. När jag sitter där i min bil på parkeringen är jag smärtsamt medveten om att jag själv fastnat i just detta dilemma. Jag vill det ena, men lever det andra. Jag är som en missbrukare - en shoppoholic - som inte klarar att leva det liv jag vill leva.

Därför behöver jag hjälp; ungefär på samma sätt som en alkoholist behövare hjälp.

Kanske måste vi börja se på vår konsumtion av prylar på samma sätt som vi betraktar konsumtionen av alkohol? Kanske måste vi begränsa oss på samma sätt för att vi skall klara av att lämna den konsumismiska kapprustningen bakom oss?

När jag sitter där i bilen föreställer jag mig en politik mot överkonsumtion som hämtar inspiration från vår svenska alkoholpolitik. Kanske måste vi börja fundera på sådana ingrepp i vår frihet för att rädda miljön? Kanske måste vi införa köpfria dagar? Kanske måste vi höja skatterna på vissa prylar? Och kanske måste vi ransonera andra?

Kort sagt: hjälp mig att bli en nykter shoppoholic.

Välstånd istället för tillväxt

2009-12-14T13:27:00.000+01:00

Artikel på Göteborgs-Postens kultursida:

Det vänder. Den ekonomiska krisen har passerat zenit och nu hörs allt fler röster som talar om ”ljuset i slutet av tunneln”, om ”ovädret som håller på att dra bort” och om ”den ekonomiska vargavintern” som nu går mot sitt slut.

Mikael Sandström på branschorganisationen Svensk handel konstaterade nyligen att konsumenterna nu vågar öppna plånboken och att ”skräcken för domedagen passerat för den här gången”.

Och finansminister Anders Borg slog den nionde november fast att världen landat på fötterna efter krisen.

- Vi har undvikit en depression och vi har inte fått en bankkris, men den ekonomiska politiken måste även fortsättningsvis vara starkt expansiv så att vi kan förhindra att arbetslösheten biter sig fast.

Sedan den ekonomiska krisen slog till för ett drygt år sedan har de flesta regeringar världen över satsat ofantliga summor på att stimulera ekonomin. I sann keynesiansk anda har det handlat om att få igång efterfrågan, det vill säga konsumtionen, så att produktionen tar fart. Allt för att arbetslösheten inte skall skena iväg.

Den ekonomiska krisen har visat vår ekonomis svagheter i blixtbelysning; utan tillväxt, det vill säga utan ständigt ökad produktivitet och konsumtion, får vi stora problem.

Alltså är det bara att tacka Anders Borg och andra finansministrar för rådigt ingripande. Med hjälp av en offensiv ekonomisk politik har de räddat oss från ekonomisk härdsmälta. Istället för soppkök och överfyllda socialkontor kan vi redan nu se hur maskineriet håller på att komma igång och hur konsumtionen tar fart. Bedömare spår att julhandeln återigen slår rekord.

Det finns bara ett problem, ett oerhört stort problem. När allt, om några år, snurrar med full fart igen kommer vi oundvikligen att förr eller senare att stå inför den moderna ekonomins absoluta gräns; ekologin. Det handlar om bekanta problem: resursbrist, klimatförändringar, utrotning av djurarter - you name it.

Vi förefaller stå inför ett olösligt dilemma som kan uttryckas mycket enkelt:

Å ena sidan är den ekonomiska tillväxten, så som vi känner den, ohållbar. Den leder oundvikligen till massiv miljöförstöring som undergräver grunden för hela vår ekonomi.

Å andra sidan är nolltillväxt oundvikligen förenat med ekonomisk kris och arbetslöshet, precis så som vi mött dem under det senaste året.

Inför detta dilemma väljer de flesta politiker, debattörer och andra opinionsbildare att blunda, alternativt att anamma en populär modern myt: föreställningen om decoupling, det vill säga uppfattningen att ekonomin efterhand avmaterialiseras och därmed blir allt mindre miljöbelastande. I teorin är det en vacker tanke. I praktiken har det sällan eller aldrig inträffat.

Så vad göra?

Tittar man sig runt bland svenska makthavare och opinionsbildare upptäcker man inte särskilt många som är sugna på att diskutera saken. Särskilt inte i den politiska toppen. Inom Alliansen är dilemmat en ickefråga, ett problem som man desperat försöker att tiga ihjäl samtidigt som man gladeligen satsar på Tillväxtverk och Globaliseringsråd för att öka farten i ekonomin.

Nej, hos den svenska offentligheten finns inte mycket att hämta. Där har man effektivt sopat de riktigt stora framtidsfrågorna under mattan. Få vågar debattera hur vi skall leva i en värld med växande befolkning, knappa resurser och accelererande miljöproblem.

Den som trots allt känner för att ta tag i saken kan med fördel vända sig väster ut, mot Storbritannien.

För snart tio år sedan tillsatte den brittiska regeringen en särskild hållbarhetskommission med uppgift att undersöka de stora framtidsfrågorna. Sedan dess har kommissionen publicerat en rad intressanta och kontroversiella rapporter om framtidens ekonomi.

Tidigt gav sig kommissionen i kast med den ekonomiska tillväxtens dilemma, och i våras publicerade den en rapport där man sammanfattade sina iakttagelser, en rapport som Tim Jackson, professor i hållbar utveckling, nu populariserat i en mycket läsvärd bok, Prosperity Without Growth - Economics for a finite Planet, som med stor sannolikhet kan komma att definiera diskussionen om tillväxt och välstånd för många år framåt.

Här ställs alla de frågor som ekonomer och politiker vanligtvis väjer inför. Tim Jackson frågar sig helt enkelt vad välstånd egentligen är och vad vi skall ha det till?

Enligt Tim Jackson är välstånd inte detsamma som materiell rikedom, åtminstone inte för oss i den ”överutvecklade” världen. Nej, för honom är välstånd istället synonymt med vår möjlighet att ”blomstra”, såväl fysiskt som psykiskt och socialt. Det handlar om att må bra och känna sig delaktig och nyttig. Något som vår materiella konsumtionsekonomi sällan lyckas med.

Här brukar de flesta böcker och rapporter stanna. Men Tim Jackson och den brittiska kommissionen för hållbar utveckling går vidare.

Efter en grundlig och övertygande uppgörelse med samtidens konsumistiska tillväxtekonomi, skissar Tim Jackson några vägar till en hållbar framtid utan jakt på profit och ständigt nya konsumtionskickar. Något förenklat kan hans recept sammanfattas så här: Först och främst måste vi sätta upp strikta och reella gränser för vår ekonomi. Såväl resursutnyttjande som utsläpp måste begränsas kraftigt; den finansiella sektorn behöver reformeras så att den passar en ekonomi utan tillväxt och den rika delen av världen måste hjälpa den fattigare delen att bli hållbar. För det andra måste vi påbörja resan mot en ny ekonomisk modell. Vi måste bland annat hitta nya mått på välstånd i stället för dagens trubbiga BNP-mått, och vi måste utveckla nya sätt att se på investeringar. I framtiden kan investeringar inte drivas av krav på kommande avkastning utan istället ses som investeringar i samhällsbyggnad. Annars kommer vi aldrig att få till stånd de investeringar i ny grön teknik som är nödvändiga, eftersom dessa ofta ger låg avkastning. Och för det tredje behöver vi en ny social logik som tar oss bortom dagens konsumtionsinriktade samhällsklimat. För att lyckas med detta måste vi förändra vår inställning till ständigt ökad produktivitet i arbetslivet, vi måste lära oss att mäta lycka istället för materiell framgång, vi måste satsa på att stärka den sociala sammanhållningen och vi måste aktivt bekämpa konsumismen.

För att lyckas med allt detta behöver vi politik, mycket politik. Om vi skall klara framtidens utmaningar, konstaterar Tim Jackson, måste vi se mer av såväl politisk styrning från toppen som politiskt engagemang från botten.

Man kan tycka vad man vill om Tim Jacksons och den brittiska kommissionens försök att lägga grunden för ett samhälle utan ekonomisk tillväxt, men man kan inte bortse från att de faktiskt försöker tackla de problem vi alla snart kommer att ställas inför.

Frågorna om hur framtidens ekonomi skall organiseras måste upp på bordet. Vi kan inte bara hoppas att den ekonomiska tillväxten efterhand skall dematerialiseras och at tekniken skall lösa alla frågor om miljöförstöring. Det är helt enkelt för farligt.

Men varför har vi så svårt att prata om detta i Sverige? Vi brukar ju annars berömma oss själva av att vara ett av världens mest moderna länder som ständigt blickar in i framtiden.

Förmodligen finns det en enkel förklaring. Det svenska samhället är ovanligt starkt förankrat i föreställningen om ständig industriell tillväxt. I snart hundra år, ända sedan de stora uppgörelserna mellan arbetstagare och arbetsgivare under 1900-talets första hälft, har ökad produktivitet och ökad konsumtion stått högst på såväl arbetarrörelsens som näringslivets agenda. Därmed har i stort sett hela samhället, från höger till vänster, mobiliserats för tillväxt.

Så visst, Anders Borg och alla andra tillväxtivrare, nu vänder det och snart kan vi lämna den ekonomiska krisen bakom oss - men vänder det till det bättre?

Särskolegenerationen

2009-10-21T20:17:00.000+01:00

Äntligen börjar det uppmärksammas att barn och ungdomar som inte riktigt passar in stämplas och städas undan i särskolan. I dag kör till exempel Uppdrag granskning ett bra reportage om utvecklingen. På tio år har den svenska särskolan vuxit med hundra procent. Tyvärr handlar det inte enbart om särskolan. Överhuvudtaget växer alla institutioner som har till uppgift att "gömma" undan dem som inte platsar i det högeffektiva kunskapssamhället. Jag skrev om saken i tidskriften Arena för ett år sedan och i senaste numret av Tvärdrag har jag skrivit den här texten på temat:

Rummet är tre gånger två meter. På golvet ligger en tunn madrass och en filt. Väggarna är kala. På ena kortsidan ett litet fönster. På den andra en rejäl dörr.

Ovanför dörren har M ristat in sitt namn i betongen följt av bokstäverna FTW, Fuck the World.

Det här är isoleringscellen, eller avskiljningsrummet som personalen hellre säger. Här hamnar alla som sitter på ungdomshemmet Fagareds slutna avdelning om de ställer till med så mycket bråk att personalen anser att de är en fara för sig själva eller andra. M har suttit här två, kanske tre gånger.

- Man tillbringar all sin tid med de sju andra killarna som sitter här. Det är klart att det blir bråk ibland. Det är påfrestande, säger han.

Det handlar inte om några längre isoleringsperioder. Max ett dygn får killarna sitta i avskiljningsrummet.

- Jag har aldrig suttit mer än 16 timmar där inne. Det är inte så farligt som det ser ut. Tiden rullar i väg.

Han talar långsamt. Orden kommer stötvis. För det mesta undviker han ögonkontakt. Istället tittar han snett förbi mig, som om han talade till väggen bakom min axel. För det mesta rycker han på axlarna åt mina frågor. Jag anar att han helst håller sin vardag ifrån sig, att han gömmer sig bakom en stelnad fasad.

Han är dömd för ett väpnat rån mot en närbutik i centrala Göteborg. Han var 17 år och tillsammans med två kompisar klev han in i butiken med en pistol i handen och begärde att få dagskassan. Han greps en dryg månad senare och dömdes till sluten ungdomsvård i tio månader.

- När jag stod i butiken med pistolen i handen kändes det spännande. Då kände jag att jag var någon.

Ett liv är aldrig detsamma som någon annans. M:s liv är hans eget. Det är unikt. Samtidigt kan jag inte komma ifrån att hans historia följer en mall som alltför lätt känns igen. Han är uppvuxen i en av Göteborgs fattigaste stadsdelar. Han har invandrarbakgrund. Och hans pappa har för länge sedan lämnat familjen. Dessutom har han gång på gång misslyckats i skolan. Han har liksom aldrig känt att det där livet som en vanlig Svensson, med jobb, hus och bil, skulle kunna vara för honom.

M är inte ensam. Han är inget undantag. Han är kanske bara ett extremt exempel på en trend som det sällan talas om. Han tillhör nämligen en växande grupp med barn och ungdomar som på ett eller annat sätt är föremål för samhällets omsorg.

När den slutna ungdomsvården infördes för tio år sedan, som en särskild påföljd för ungdomar och unga vuxna, var det tänkt att denna typ av vård skulle användas extremt restriktiv. Ursprungligen var tio platser avsatta för vård av dem som dömts till sluten ungdomsvård. Men antalet ungdomar som dömdes till denna påföljd ökade snabbt och idag finns drygt sex gånger så många platser.

Under samma period kan man se hur en rad andra åtgärder och omsorger riktade mot unga vuxit i omfång. Det gäller särskolan, som idag har dubbelt så många elever som i början av nittiotalet (framför allt är det nya diagnoser som damp och adhd som ligger bakom). Det gäller det individuella programmet på gymnasiet, som från början var tänkt att hjälpa ett fåtal skoltrötta elever att hitta rätt, men som idag är ett av de största programmen. Och det gäller försäkringskassan, som i dag betalar ut mer pengar till förtidspensionerade ungdomar än någonsin tidigare; på de senaste decennierna har antalet förtidspensionerade ungdomar trefaldigats.

Den fråga som automatiskt inställer sig är om dagens unga är mer sjuka, mer brottsliga, mer funktionshindrade och mer skoltrötta än unga för tio eller tjugo år sedan.

Förmodligen inte.

Statistiken pekar i helt andra riktningar. Det finns inget som talar för att ungdomsbrottsligheten har ökat sedan början av nittiotalet. Det finns inget som talar för att unga skulle vara mindre villiga att jobba eller plugga. Eller att de på något sätt skulle ha blivit mer funktionshindrade.

Nej, förklaringarna måste sökas på andra håll.

I somras visade TCO i en intressant rapport hur kraven på arbetskraften i Sverige ökat markant sedan nittiotalet. I dag jagar arbetsgivarna efter en arbetskraft som nästan inte finns. Drömmen är en optimal medarbetare som är ung och frisk samtidigt som han eller hon har lång utbildning och lång erfarenhet. Och i den här drömmen har den som varit sjukskriven, arbetslös eller den som är ung och avviker från normen ingen plats.

I grund och botten handlar det om risk. Arbetsgivarna tar inga risker när de anställer. I den globala och hypereffektiva ekonomin finns det inget utrymme för extra kostnader, och då vågar arbetsgivarna helt enkelt inte satsa på några andra än de bästa.

Problemet är bara att ”de bästa” inte existerar. Arbetsgivarna jagar en fantom. Det är väldigt få människor som är unga, barnlösa och högpresterande hela livet.

Enligt TCO:s rapport har vi fått en ökad selektering av arbetskraften. Allt fler ratas och därmed stärks utanförskapet.

Det är en bild som bekräftas i en färsk avhandling från Lunds universitet. Daniel Melén är sociolog och han har undersökt varför så många arbetslösa blir sjukskrivna och varför så många sjukskrivna blir arbetslösa. Enligt Daniel Melén är det inte bristande motivation, som det så ofta heter i den politiska retoriken, som gör att sjukskrivna som är arbetslösa har så svårt att komma tillbaka på arbetsmarknaden. Istället är det arbetsgivarna som blir allt mindre benägna att ta risker genom att anställa personer med begränsad arbetsförmåga.

Daniel Melén visar i sin avhandling att individens egen vilja och motivation är viktiga men inte avgörande faktorer.

I en intervju konstaterar han att det förändrade klimatet på arbetsmarknaden är det största hindret.

- Arbetsgivarna tvekar att anställa människor som kanske inte är fullt arbetsföra. Till syvende och sist är det någon som skall betala för arbetskraften och bedöma om den är värd att köpa eller inte.

Enligt Daniel Melén fokuserar samhället alltför mycket på den enskilda individen och inte på de mekanismer på arbetsmarknaden som stänger ute vissa personer.

- Det är enklare att tala om individens tillkortakommanden än om samhällets. Då blir det lätt att slå ifrån sig problemet och slippa se att vi håller på att skapa ett samhälle som stänger ute människor.

Just där, i just det påståendet, finns nyckeln till att allt fler barn och unga ”göms undan” i åtgärder och på institutioner. Vi vill helt enkelt inte se vad som håller på att hända. Det är så mycket lättare att tala om individens tillkortakommanden än om skolans och samhällets bortsortering av människor.

Hur har vi kunnat hamna så här snett?

Under slutet av 1500-talet och början av 1600-talet låstes tusentals människor över hela Europa in i tukthus, korrektionsanstalter och hospital. Det handlade framför allt om lösdrivare, tiggare och arbetslösa, människor som vid feodalismens sammanbrott förlorat sina jobb, det vill säga befriats från livegenskapen, men som därmed förlorat sitt levebröd. Människor på drift, på jakt efter arbete, eller bara efter mat för dagen. Människor som hotade samhällsordningen och övergången till en ny ekonomi - den kapitalistiska. Den franske filosofen och idéhistorikern Michel Foucault talade på 1970-talet om "den stora inspärrningen" när han i boken Vansinnets historia beskrev utvecklingen under slutet av 1500-talet och början av 1600-talet. Kanske kan man se paralleller mellan dåtidens stora inspärrning och dagens. För det handlar nämligen inte bara om ungdomar. Sedan några år tillbaka pågår en allmän utvidgning av alla de institutioner som tar hand om de människor som inte passar in i det högeffektiva, flexibla och individuella kunskapssamhället. Det handlar inte bara om ungdomsvård, särskolor, individuella program och förtidspensioneringar utan i lika hög grad om till exempel fängelser. Likheterna mellan då och nu är ofta förbluffande. Makthavarna talar till exempel samma språk. Lägger man dåtidens dokument bredvid dagens blir det tydligt. Då som nu beskrivs institutionerna för alla de människor som inte platsar som vårdinrättningar eller som hjälpstationer. Under 1600-talet talade de europeiska makthavarna gärna och stolt om alla insatser för de vansinniga, de sjuka och de farliga.

Det talas sällan om denna postmoderna inspärrning. Varken bland politiker, forskare eller journalister. Tystnaden döljer makten. Den som ifrågasätter fängelsesystemets expansion, ungdomsvårdens tillväxt, särskolans ökade antal elever, Samhalls position som Sveriges fjärde största företag, blottar också det moderna kunskapssamhällets djupa orättvisa; att alla inte tillåts delta.

Och jag tänker på M, som med tom blick och entonig röst beskriver sin vardag på Fagareds slutna avdelning. Han använder ord som tråkigt, meningslöst och långsamt. På dagarna är det skola och arbete, men M har slutat att gå till skolan. På eftermiddagarna kan man träna och titta på teve.

- De säger att det skall vara behandling, men jag vet inte. Jag tycker inte att det har varit någon behandling. Det har inte gett mig något att sitta här. Det är bara förvaring. Just nu orkar jag inte göra någonting. Det är därför jag har slutat att gå till skolan.

Förpackningsraseri i P1

2009-10-20T10:29:00.000+01:00

Dagens Studio Ett i P1 ägnas åt förpackningar och sopsamhället. Programmet sänds direkt från Svenska Mässan i Göteborg där det just nu pågår en stor förpackningsmässa. Själv deltar jag i en debatt direkt i programmet. Skall bli spännande att höra hur förpakningsindustrin försvarar sin position. Läs mer här.

Effekt

2009-10-06T10:10:00.000+01:00

De här två fantastiska och avslöjande citaten av miljöminister Andreas Carlgren kan man, bland mycket annat, läsa i det nystartade klimatmagasinet Effekt:

"Motorvägssamhället tillhör historien." (1999)

"Detta är klimat- och miljöalternativet för Stockholm." (Om Förbifart Stockholm, 2009)

Ja, vad säger man?

Själv kommer jag att börja skriva krönikor i Effekt från och med nästa nummer.

Urblåst

2009-10-02T09:19:00.000+01:00

TV 4 satsar nu på en dokusåpa om några killar på glid. Upplägget är enklet: killarna skall skrämmas till laglydnad när de upptäcker hur hårt och tragiskt det verkliga livet som kriminell är. Programmet är lika cyniskt kommersiellt som tragiskt ogenomtänkt. I förlängningen kommer TV 4 förmodligen stjälpa mer än hjälpa. Men jag förmodar att programmakarna inte bryr sig så länge tittarna sitter klistrade vid rutan och reklampengarna trillar in. På dagens DN-debatt sammanfattar Knut Sundell på socialstyrelsen alla de problem som är förknippade med serien. Läs och förundras över hur TV 4 gladligen utnyttjar unga killar med svåra problem för sin egen vinning.

Och så här kommenterar Statens institutionsstyrelse programmet i ett pressmeddelande:

"Anställda hos SiS har fått förfrågan om att medverka i realityserien om ungdomar i

Öga mot öga med "maffian"

2009-09-28T10:20:00.000+01:00

Krönika i Akademikern Nr 7, 2009:

Här satt jag alltså. Öga mot öga med en av de män som spelar en viktig roll i en av de senaste årens mest uppmärksammade reportageböcker Svensk maffia och jag fattade ingenting. Var den här osäkra killen en del av en maffia som på sikt hotade hela det svenska rättssamhället - ja, i vissas ögon hela det svenska samhället?

Jag hade precis avslutat en skrivarkurs på en av landets anstalter och nu satt han och jag och gick igenom en text. Han skrev om eviga slagsmål, fyllor och droger. Det var inget snack om att killen var farlig, för sig själv och för andra, men maffia?

Ett grundläggande problem med den svenska debatten om organiserad brottslighet är att den ständigt riktar blicken åt fel håll. När svenska debattörer, journalister och politiker skall försöka förstå och förklara vad som håller på att hända bland kriminella i Sverige sneglar de gärna mot södra Italien, Ryssland och Balkan. Man slänger sig obehindrat med begrepp som maffia och internationell brottslighet.

Och visst, brottslighet kopplad till den italienska maffian och den ryska och östeuropeiska organiserade brottsligheten existerar även i Sverige. Men den som vill förstå Bandidos, Original Gansters och åtskilliga andra grupper bör vända blicken åt ett helt annat håll - mot gatugängen i Nord- och Sydamerika.

Den italienska maffian och den organiserade brottsligheten i Ryssland och i vissa andra delar av Östeuropa har uppstått som en följd av ovanligt svaga statsmakter. Här handlar det om en typ av brottslighet som styrs och kontrolleras av redan mäktiga intressen i skarven mellan det lagliga och det olagliga, i mellanrummet mellan en svag formell makt och en stark informell makt.

I städer som Los Angeles, Rio och San Salvador rör det sig om något helt annat. Här är brottsligheten och gängen de fattigas, utestängdas och förtrycktas nihilistiska revolt mot livet självt.

Mara Salvatrucha heter ett av de mest uppmärksammade latinamerikanska gängen. Det grundades av Salvadoranska immigranter, som hade flytt från inbördeskriget i El Salvador under åttiotalet, för att de som nykomlingar skulle överleva det tuffa livet på Los Angeles bakgator. Det finns inget tvivel om att Mara Salvatrucha i dag är inblandat i allsköns brottslighet, som människo- och narkotikasmuggling, men profiten förefaller inte vara målet, inte ens ett medel, bara en bieffekt av utanförskapet bland fattiga och utstötta människor. Istället handlar det om att bli någon i ett samhälle som ständigt påpekar att vissa människor saknar värde; att försvara en tatuering, ett emblem eller en gängfärg blir lika viktigt, eller till och med viktigare, än att tjäna pengar på brott.

Det är den typen av känslor som ligger bakom den gängbrottslighet som vi nu ser växa fram i Sverige. Det handlar inte om syndikat med kontakter rakt in i samhället och statens hjärta.

Nej, vi skall akta oss för att prata om maffia. Det är ett ord som skymmer sikten, som frammanar fel bilder och därmed fel insatser och åtgärder. En maffia kan man bekämpa genom att stärka statsmakten eftersom dess livsnerv är just den svaga staten. Men gängbrottslighet som bottnar i utanförskap löser man aldrig med fler poliser och hårdare straff. Det enda som hjälper är att öppna upp samhället och omfamna dem som ser sig tvingade att jaga skräck i sin omgivning för att få någon form av uppmärksamhet.

Avfallsradio

2009-09-23T11:41:00.000+01:00

I dag gjorde P1-morgon en djupdykning i allt det avfall som våra livsmedeslbutiker skapar varje år. Jag var med i studion och snackade om skräpet. Lyssna här.

På mörka vatten

2009-09-17T09:19:00.000+01:00

Jag vet inte riktigt hur man skall tolka Göran Hägglunds utspel på DN debatt i dag; artiklen är alltför vag och svepande för att man riktigt skall förstå vad han menar. Hans exempel är ju egentligen ganska dåliga om han vill underbygga sin tes. Men det vill han förmodligen inte. I själva verker är väl artiklen bara en sorts "mood piece" i vilken Hägglund försöker fiska röster på mycket mörka vatten. Det är obehagligt och logiskt - KD har alltid haft en fot i den blåbruna sörjan.

Hämndens mörka hål

2009-09-14T08:30:00.000+01:00

I helgens Aftonbladet skriver jag om Sturebyrättegången och känslornas plats i det moderna västerländska rättssystemet. Läs texten här.

Klyftornas pris

2009-09-08T13:45:00.000+01:00

I dag presenterade Alliansen sin storsatsning på rättsväsendet: fyra miljarder kronor extra till polis, åklagare och fängelser. Man kan bara konstatera att det kostar när Sverige glider isär - det man inte satsar på jämlikhet måste man satsa på repression. Matematiken är enkel och den känns igen från hela västvärlden. Frågan är bara när Alliansen skall lära sig räkna.

Unga sysslolösa män

2009-09-08T08:36:00.000+01:00

Upproret, eller vad man nu skall kalla det, i Göteborgs utkanter fortsätter. Varje natt brinner bilarna.

I media och i den offentliga debatten trampar man lite oroligt runt ämnet, som om själva orsaken till det som händer skulle var ett svårlöst mysterium. Det är det ju självfallet inte.

Unga och sysslolösa män är väldens gissel. Det spelar ingen roll om man befinner sig i Gaza City, Watts eller Tynnered. Unga män som inte har något vettigt att göra ställer till med problem. Om samhället dessutom ser till att de här männen känner sig marginaliserade, värdelösa och utan någon särskilt lovande framtid, ja, då har man skapat ett riktigt stort problem.

Sedan kan man prata hur mycket som helst om polisbrutalitet, bristen på fritidsgårdar och om ungdomar som vill ställa till med bråk eftersom de inte har några bra förebilder, men i grund och botten handlar detta bara om en sak; bristen på en vettig framtid.

Jämlikhet Forever

2009-08-24T08:07:00.000+01:00

Har precis fått tummen ur och läst årets kanske viktigaste bok, The Spirit Level - Why More Equal Societies Almost Always Do Better av Richard Wilkinson och Kate Pickett.

Det är kanske ingen överraskning att jämlika samhällen mår bättre än ojämlika, men Wilkinson och Pickett lyckas visa att det är så på ett oerhört övertygande och dessutom lättillgänglig sätt. Dessutom lyckas de visa att jämlikhet påverkar i sort sett alla delar av samhället - hälsa, kriminalitet, ekonomisk framgång och att de välbeställda faktiskt mår bättre i samhällen med mindre klyftor. The Spirit Level är alltså inget annat än ett dödsskott för alla dem som påstår att framgångsrika samhällen måste uppmuntra ett visst mått av ojämlikhet.

Om man vill applicera tankarna från boken på ett aktuellt exempel skulle man utan vidare kunna påstå att de bråk som pågår runt om i Göteborg är ett tydligt exempel på vad som händer när samhället glider isär.

Arbetslöshet och trakasserier

2009-08-21T11:24:00.000+01:00

Bråken i stadsdelen Back utanför Göteborg fortsätter. I dag publicerade Göteborgs-Posten en mycket intressant artikel som sätter händelserna i nytt ljus. Vi måste börja prata om polisens roll och om de sociala problem som ligger till grund för den här typen av bråk, annars är vi snart illa ute.

Gangland Göteborg

2009-08-17T08:21:00.000+01:00

Trots att den så kallade organiserade brottsligheten har varit ett av de hetaste ämnena i media och i den offentliga debatten under hela 00-talet finns det förvårnansvärt lite forskning i ämnet. Därför kastade jag mig med spänning över sociologen Micael Björks färska rapport om polisens gängbekämpning i Göteborg. Läs min recension här.

Från idiot till medborgare - och tillbaka

2009-08-11T10:27:00.000+01:00

Det finns en utbredd föreställning om att samhällets blir allt mer humant. Det är en föreställning som måste ifrågasättas. Här en text jag skrivit på temat i helgens Göteborgs-Posten.